vandrar sakta neråt
känns som om ja sovit i 100 år
missat allt som händer runt omkring mig.
Ena dagen är allt perfekt sen andra dagen är
det som om de varit krig och man förlorat allt.
Det är inte det att jag tänker för mkt, är tankspridd
som fasen, men jag kan inte ha tolkat allt fel och
tror så himla fel. kanske dags att bara låta allt vara
låta hjärnan stänga av och bara ha mig mig och åter mig
i fokus. Det är trots allt endas jag själv som aldrig lämnar
mig själv. Kanske är tryggt att hålla en bra kontakt med mig
själv.
Shit va de blev ett knäppt inlägg men aja.
Sån är jag och jag talar i gåtor, och hoppas att dem löser sig
efter ännu mer babbel!
ska se B&S nu sen krypa ner och sova, det behöver jag nog.!
Puss och godnatt :)
Kommentarer
Trackback
