åhå..
jag behöver någon som visar vägen bland skuggorna,
någon som håller min hand när det är mörkt.
Det är därför det gör så ont när någon sviker,
när någon låter mig falla och slå i hårt.
När luften blir för kvav att andas och lungorna skriker,
vid varje andetag vill ja se någon bredvid mig som lindrar min smärta.
Någon som viskar lugnande i mitt öra.
Jag vill ha någon intill när hjärtat slår dubbelslag och känslorna gräver hål i ditt inre.
Någon som smeker min rygg och torkar tårarna när ångesten är för stor.
Det är därför det gör så ont när han försvinner och stänger dörren om sig själv.
Det är därför det gör så ont när du tvingas sova i ensam
och han slutar hålla om dig som ingen annan gör.
Kommentarer
Trackback
