jag vet inte längre

Har ni någon gång varit rädda för er själva?
typ känt att vafan är ja för en människa?

kan erkänna att jag är livrädd för mig själv nu.
Och jag vet inte vad jag gjort men jag vet att
allt som händer är för att straffa mig...
Men snälla berätta vad ja ska göra för rätt
för jag orkar inte gissa mer, jag orkar inte
stå ut med mer skit.

Det ena kommer efter de andra, de finns fan inte
något jävla stopp på detta fitteri!



varför låter jag mig sänkas. ja sjunker och sjunker.
jag trampas på och av någon anledning har bitchen i
mig gått och lagt sig och nu verkar jag bara tro att
om jag ligger lågt, tar all skit ja då blir de bra.

jag vet mycket väl att hela mitt liv har ja svalt och svalt.
det var inte för ens jag hittade den lilla djävulen i mig som
jag verkligen fick ett liv, och ett liv jag var riktigt nöjd med.

är nog som en pensionerad kvinna som har ryggbesvär.
För detta tynger mina axlar, detta gör så ont.

att vakna upp idag kändes helt fel.
därför somnade jag om och har legat här sen jag gick och
lade mig igår. vill inget, vill inte ha ngt, vill inte ens träffa ngn.
jag är trygg i min säng. Den ända tryggheten jag har...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0