man kan vara rädd för sig själv, eller?

Pratar ? jodå de kan ja, alldeles för mkt också.
Men i fredags kom sanningen fram, korten på bordet, what ever!
Jag är nog världens bästa snackare, ja pratar mer än alla på lascala 
igår tsm!
 
när man står på dansgolvet, hör högt och tydligt några skrika "LEWAN"
vänder sig försiktigt om och ser 4 killar vinka som om de va ett plan ja kom
ut ifrån och min utbytesfamilj står och väntar på mig, såg ballonger och skyltar i huvudet.
går lite fint fram där och frågar, 
- ehm, hej, de ringer verkligen ingen klocka!
Dom skrattar och pekar på mig.. är jag ngn slags pajjas eller?
vart är kameran och vart är programledaren som ska säga att ja är blåst?
Nä de kom inget sånt utan dom pekar på en av killarna och säger
- Men de är ju jakob ju...
Stopp,stopp STOPP!? de finns inte en chans att ja känner ngn jakob. okej anton,emil eller johan
för de heter ju alla och ja kan inte få upp ngn jakob i min registrering av människor ja träffat.
ser frågande ut och dom skrattar ännu mer..
då säger en av killarna
- men de är ju ja, oskar?! du och ja har snackat asmkt och du hade pojkvän och bodde i hus
och bla bla... 
STOOOOOOPPPP!?!?
här står ja mitt på dansgolvet och en kille säger att han vet hela min bakgrund. nu fan får du hålla käften
i fortsättningen johanna lewandowski!!! blir rädd för mig själv och för dom..!
 
De slutar iaf med att ja faktiskt kände denna jakob,eller om ja ska säga sanningen va de en utnyttning av hans
vattenskoter en hel sommar men okej ja känner honom ;)
 
så från och med nu om ja nu går in i psykos så ska ja skriva allt här och inte nappa en människa på stan
och böla hos. stackars kille asså haha jaja gjort är gjort ;) tur mitt liv va intressant så han kom ihåg iaf ;)
 
- det är alltid förtidigt att ge upp-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0